Var en av de meningar som ofta dök upp på föreläsningen vi var på idag av Mia Björnsson. Mia är inspiratör i ämnena kommunikation, ledarskap och professionell samtalsmetodik riktat till ungdomar. Hon arbetar också som coach och vägledare för dem som vill utvecklas och kunna se annorlunda på sin livssituation.
Något som fäste sig på min hjärna handlade om att skriva om sitt manus som finns för sitt liv. Det manuset som blivit skrivet av föräldrar, mor och farföräldrar, äldre syskon och de som fanns runt om kring sig under de första levnadsåren upp till en viss ålder. Med förutfattade meningar, vägval och allt annat som de redan har bestämt för dig att du ska ta och följa. Vissa av valen gjordes redan innan du föddes och vissa under första åren du levde.
Föräldrarna såg vad de ville att du skulle växa upp och bli, samma sak med mor och far-föräldrarna fast dem kanske hade andra tankar än dina föräldrar hade.
Vi alla har varit ett oskrivet blad, tabula rasa, någon gång. Men det är det som vi själva egentligen ska ha skrivit för varje år som vi har levt. Att vi fyller det oskrivna bladet för varje dag vi lever och gör något.
Men den tillgången kanske blir strypt av att föräldrarnas uppfattningar, förutfattade meningar och vägvalen de gjort för dig. Då är det hög tid att ta tag i dit manus och skriva om det så det blir vad du vill göra, dina egna valda vägval du kommer att göra, dina egna mål med ditt liv. Dina ord.
Vad tror du? Tror du att detta stämmer? Varför/varför inte? Skriv dina tankar i en kommentar till mig.
Vad tror du? Tror du att detta stämmer? Varför/varför inte? Skriv dina tankar i en kommentar till mig.
Själv tycker jag att det låter logiskt. Självklart är det så som Mia berättade för oss idag med detta. Jag funderade ett tag när hon sa detta och först lät det inte alls klokt men med tankarna som snurrade i huvudet så till slut kom mina tankar fram till att det stämmer väldigt bra. Jag tror verkligen att mina föräldrar hade någon sorts blid och förutfattade meningar innan jag föddes om vem jag skulle vara, vad jag skulle bli osv.
Frågan är också, har jag levt upp till deras tankar och meningar om mig? Eller blev jag en person med helt andra tankar om vad jag själv vill bli och andra vägval i mitt liv än vad dem ville att jag skulle ta.
Jag har på något sätt de senaste åren börjat att skriva om mitt manus omedvetet skulle man kunna säga.
Ett manus om Sofie Skogström, nu 18 år. Som har som största mål att lyckas stort inom dansens värld på ett eller annat sätt. Antingen som proffisionell dansare, yrkesdansare och koreograf för kändisar. Ett intresse för dansen har funnits sedan 6 års ålder och som bara har växt mer och mer, med stormsteg för varje år som gått. Att lyckas inom dansen är det enda som hon vill satsa på.
Jag har på något sätt de senaste åren börjat att skriva om mitt manus omedvetet skulle man kunna säga.
Ett manus om Sofie Skogström, nu 18 år. Som har som största mål att lyckas stort inom dansens värld på ett eller annat sätt. Antingen som proffisionell dansare, yrkesdansare och koreograf för kändisar. Ett intresse för dansen har funnits sedan 6 års ålder och som bara har växt mer och mer, med stormsteg för varje år som gått. Att lyckas inom dansen är det enda som hon vill satsa på.
Det är nog min början av mitt manus som jag själv har skrivit. Utan hjälp av någon annan.
Hur ser ditt ut?
Hur ser ditt ut?
